Sista dagen på jobbet

Idag är min sista dag på Folksam, förmodligen (och förhoppningsvis) någonsin. Om en timme åker jag hem till mina flickor, för att nästa vecka börja på det nya jobbet. Jag får därmed lite närmre till jobbet, ungefär 15% av avståndet hit till Kallinge. Jag får också, om än inte i allas men i mina ögon, bättre arbetstider vilket kommer skapa mer utrymme till att umgås med min familj. Jag får också ett mer varierande och utmanande arbete, vilket känns både skrämmande och roligt.  Jag tror det kommer bli en bra förändring.

Charlotte och jag insåg att det nu blir första gången på ungefär ett år som jag bara har ett jobb förutom sista månaden. Annars har jag under ett år fått lön från MINST två arbetsgivare varje månad, någon månad fem eller sex tror jag. Det blir alltså en förändring, som jag verkar ha lite svårt att acceptera. Jag vet inte vad det är som finns i huvudet men jag kan inte riktigt släppa tanken på att leta jobb och fundera på möjligheter att engagera mig i något mer. Samtidigt vet jag att det vore dumt. Kanske är det bara ren vana som jag skapat under det senaste året, eller är det någon konstigt behov av att ha flera saker igång samtidigt och utmana mig själv.

Just nu är annars Neema min stora utmaning. Inte så att hon är ovanligt jobbig eller kräver extra mycket men för att jag vill ge henne allt jag kan och jag har ingen aning om hur man gör det och vad som är rätt. Därför funderar jag mycket på vad/hur/när/varför/var vi ska uppfostra och behandla Neema.

/Fredrik

Annonser

Grattis På Födelsedagen, Vilgot!

Lite bilder på de små…

 

 

Familjen…

Vänta, vänta, vänta…

Hej igen..

Väntans tider är lika drygt som det låter. Jag brukar inte ha några problem med att vänta. Tycker om att ta tillfället i akt att sitta en stund på stan och titta eller läsa en bok eller filosofera över något måttligt viktigt i väntan på en eller flera personer. Men att gå och vänta dag ut och dag in…. Det är lite väl att ta i.

Igår var jag med Fredrik på jobbet i Kallinge. Det var roligt! Sortera och plocka med papper, läsa personnummer på avlidna, springa ner till Eivor och Göran och postrummet med ärenden, dricka varm choklad, äta frukt, drömma mig bort till varmare breddgrader på den överhettade toan, äta tårta för att avtacka Eivor efter att ha jobbat där sen -92 och framför allt fick jag sitta och titta på min man hela dagen istället för att vänta och vänta på att han ska komma hem! Det var bäst!

Men idag är en vanlig dag.. En väntans dag. Känns som jag kommit till en punkt där jag inte tror att nåt kommer hända. Som man tänker om att huset ska börja brinna eller man ska krocka eller man ska få sitt drömjobb eller man ska vinna en miljon på lotto – sånt händer inte mig… Spänningen är på väg bort och likgiltigheten på väg att entra scenen. Kan man få förlossningsdepression innan förlossningen?? Nej, oroa er inte. Jag är inte knäpp… än så länge.. Snacka om att jag kommer bli förvånad, aningen chockad och förmodligen en smula panikslagen när det väl händer..!

Jag tror en liten anledning till att det börjar kännas helt outhärdligt nu är att mina bra böcker är slut. Såna lättlästa, lagom patetiska tonårsböcker som tillåter min hjärna att entra en annan värld för några timmar i sträck. Ta mig bort från väntans medvetenhet och in i dimman av andras problem och glädjeämnen.

Nehe, nu ska jag…. mm, nej, den avslutningsfrasen håller inte riktigt. Att jag ska göra något viktigt nu så jag måste sluta skriva. Nej, jag ha bara inget mer att skriva. En timme och 25 min till Fredrik kommer hem.. Inte för att jag räknat ner sen i morse när han körde bort i mörkret….

Ha det bra allihop! Ledsen att jag inte sprider mer glädje än så här.. Men vänta till Pio kommer – då blir det andra bullar:) Kram

Hemmavaggande gravidtjej informerar

Hejsan!

Vi är ju inte så jättebra på att uppdatera den här sidan, men idag tänkte jag göra ett försök att ge en inblick i den nya och fullkomligt surrealistiska världen. Till att börja med så har jag ju slutat skolan nu. Känns skönt. Nu kan jag sitta, ligga, gå, kissa, äta, vakna, sova som jag vill. Eller ja, jag väljer kanske inte att ligga vaken om nätterna emellan toabesöken, det är sånt man får på köpet.. Men jag kan iaf ligga i sängen till klockan ett om jag vill och njuta av det. Tills jag får liggvärk i ryggen vill säga.

Höjdpunkten om dagarna är när Fredrik kommer hem från jobbet och vi kan laga mat tillsammans, prata, gå en runda, hälsa på nån när och kär, kanske titta på en film och äta tacos som igår kväll. Och så tände vi ett gigantiskt tomtebloss och njöt i kylan med fullmåne och stjärnor. Annars om dagarna läser jag (allt från Bibeln till damtidningar till groteska gravidböcker), spelar gitarr och sjunger (har utökat repetoaren från en halvdan låt till tre halvdana låtar), eldar, bakar muffins, pusslar, lagar frukost, försöker muntra upp lilla Hippie som drabbats av nån depression i samband med en nerv i kläm, pratar med Fredrik i telefon och sånt. Det är rätt mysigt att vara hemma faktiskt. Iaf emellan foglossning (känns som man ska gå mitt itu), illamående, magont, sammandragningar, ryggvärk, huvudvärk och annat smått och gott som dyker upp. Ibland får jag tänka efter för att finna kopplingen till att det kallas ”välsignat tillstånd”, men när jag väl funnit den undrar jag hur jag kunde glömma vart det leder. Det är ju konstigt alltihop och ändå så väldigt inte alls konstigt.. Det är iaf en liten tröst att jag blivit kallad ”fint gravid”. Jag har alltid trott att jag skulle svälla upp som en ballong från första början (egentligen trodde jag väl att alla gjorde det tills Sara bevisade min okunskap). Vi får väl se om jag håller mig fint gravid hela vägen eller om det hinner ikapp mig till slut..

Hos barnmorskan är det mysigt att få lyssna på Pios hjärta och få tecken på att allt har gått bra de här veckorna också sen förra besöket. Nu har jag gått upp drygt tio kg. Pios hjärta slår med 148 slag/min. Jag låg under normalkurvan för magen ända fram till för några veckor sen då jag gick tvärs över och förbi(!), fast det märkte jag inget av. Nu är besöken bokade både fram till utsatt datum (20 feb) och efter om det skulle gå över tiden. Härom dagen insåg vi att det faktiskt kan hända när som helst! Kanske väntar en överraskning på mamma och pappa när de kommer hem från Egypten om drygt en vecka!? Så igår när jag insåg att det kan lika gärna hända imorgon som om tre eller fem veckor så blev det brått att bädda vagnen och packa BB-väskan! Pios del av den iaf, mina kläder behöver jag använda. Funderar lite på vad man ska ta med för musik till förlossningen. De säger man ska ha nåt man kan slappna av till. Sister Hazel blir det nog:) Borde vara avslappnande att kunna sjunga med lite (sjunga, yla, skrika – samma sak). Bandet tog ändå namnet efter en sjuksköterska så det borde ha bra inverkan på sjukhus…

Föräldragruppen är ju ett kapitel för sig! Fredrik och jag fnissar som småtjejer på sexualundervisningen i skolan när barnmorskan ska pressa en docka genom ett bäcken under detaljrik förklaring eller när hon sitter med ett lösbröst och en annan docka för att visa hur amningen ska fungera. Till slut undrar jag vad vi gör där?! Hur hamnade vi i den här världen bland en massa uttryck och ord man inte ens vill läsa i en bok! Det är verkligen fascinerande hur lite man vet innan man tar det största beslutet i sitt liv och man är ju enormt glad att man inte är ensam i allt det här utan att den nya världen för oss är en vardagsvärld för så många.

Rundvandringen på förlossningen var upplevelserik, men ändå gick det nog inte riktigt in i min trånga hjärna vad jag gjorde där… Allt är så konstigt, så konstigt..

Jag känner för att göra en storstädning i huset. Inte för att jag har uppfyllts av den där superenergin som man hört så mycket om, men för att jag skulle vilja kunna ligga på golvet och kräla med vår lilla sötnos sen. Tyvärr känns det ganska meningslöst att städa då vi har en äckelmus som pinkar och bajsar var helst han känner för det, så det nyskurade golvet kan vi kyssa adjö innan det ens infunnit sig.

Ja, det var väl allt för idag tror jag.. Nu är ni ganska uppdaterade i mitt liv som tjockis:)

Hoppas ni har det bra allihop! Kram Charlie

Workoholic?

Någon som trodde det om mig? Låt mig redovisa min dag så förstår ni nog.

8.00-12.15  Jobba på Folksam i Kallinge

12.45-16.15 Jobba på BTH i Karlskrona

18-22.30 Jobba på KTK på Rosenholm

Bättre lär det inte bli. Ju mer jag jobbar på BTH, desto mer får jag att göra. Ungefär som med kunskap, ju mer man vet desto mer inser man att man vet väldigt lite. Jag kommer ha en hektiskt arbetsvecka nu under denna och nästa vecka. Hur hamnade jag här?

/Fredrik

Är du rik?

Sitter och läser en bok och ville dela med mig lite av vad som står, för jag tycker det är bra och tror att det skulle vara bra för många (inklusive mig själv) att tänka på och agera efter lite oftare.

Författaren berättar att i Ughanda träffade han två barn, som var kompisar. Det komiska är att den ena var döv och en andra var blind, så frågan är ju hur de kommunicerade? Men det var iallafall bra vänner. Fick mig att tänka på att det viktigaste är inte alltid vad man säger utan vad man gör är viktigare. Dessa barn var bra vänner fastän de inte kunde prata med varandra varken genom munnen eller genom teckenspråk. Tycker jag är coolt.

Sedan skriver författaren och nu citerar jag:

Om hundra personer representerade världens befolkning, skulle femtiotre av dessa ha mindre än två dollar om dagen att leva på. Inser du att om du har en inkomst på 25 000 kronor i månaden, så tjänar du bortåt hundra gånger mer än den genomsnittliga människan på jorden? Bara genom att köpa den här boken har du spenderat en summa som de flesta av världens invånare behöver en hel vecka för att tjäna ihop till.

Vilket är mest galet – att vi har så mycket i jämförelse med alla andra, eller att vi inte tror att vi är rika?

Tyckte det var tankar värda att tänka. Jag tänker ofta att Charlotte och jag inte har så mycket pengar, att vi får leva snålt o s v. Vilket hån mot den större delen av världens befolkning.

Jag ville dela dessa tankar för jag tror att vi lever i ett samhälle som är ganska snedvridet. På TV ser vi lyx överallt och jämför vi oss med de flesta på TV, då är vi inte rika, och jag tror att det är så att vi gör det ofta. Medvetet eller undermedvetet kan jag inte svara på, men därför tyckte jag det var viktigt att ge lite andra perspektiv på det hela. Kommentera gärna på inlägget, det är roligt att få ta del av era tankar också.

/Fredrik

Fel på filmer

WordPress verkar ha bestämt sig för att det är något fel på de filmer som jag lagt till på sistonde så länkar bara så länge. Får se om jag kan komma på vad det är.

/Fredrik

Fars dag 14/11 2010

Tanken var att få upp detta igår, men datorer samarbetar inte alltid. Bättre sent än aldrig.

« Older entries